M Å N D A G
Vi blir alltid bjudna på frukost i restaurangen på jobbet på måndagar. Det är fint! Sen passade jag även på att nyttja solariet en stund på lunchen. Mycket skönt att bara lägga sej och slappna av en stund. Jag brukar slummra till lite ibland. LOVELY!
Skulle ha vart och handlat och donat på med lite annat sånt där vardagligt men jag har inte o r k a t. Inte hunnit heller för den delen. Kvällarna går så fort! Okej, den är inte ens åtta än men ändå. Jag börjar ju bli gammal också! ;)
Det värsta med att skjuta på nånting, är att det blir dubbelt så mycket att göra nästa dag och det slutar lätt med stress. Jag hatar stress. Men är expert på att få det att bli så- just att jag stressar!
Många gånger beror det på dålig planering men många gånger (jag vet Per) så beror det mycket på mej själv.
Att jag är en långsam person. Jag erkänner och jag står för det ;) OCH jag är trött på det.
Jag menar, jag är varken morgonmänniska eller kvällsmänniska. Jag kommer nog att stormtrivas som pensionär!
Det kanske hade vart lite lättare att planera om man var mer åt nåt av hållen. Eller? Skyller jag bara ifrån mej?
Jag vet inte. Men man kanske skulle gått nån lära känna sej själv kurs. Det tycker jag att alla skulle göra. Det borde vara obligatoriskt!
Jag hade iaf gärna gjort det frivilligt om jag fick chansen.
Jah, det var väl allt jag hade på hjärtat för stunden.
Hoppas alla därute har en mysig måndagkväll. :)
Jag tror att vi är släkt! (: är nämligen precis likadan, skjuter på allt tills det är så mycket att göra så man blir tvungen att stressa för att hinna. Resultatet blir att man glömmer och/eller att det bara blir sådär.. Sen är jag heller ingen morgon- eller kvällsmänniska utan har blivit kallad pensionär så länge jag kan minnas (: Jag tog tag i det och sökte hjälp (: går hos en kurator nu som ska hjälpa mig bli en ny vuxen människa (: känns hur bra som helst och jag har kommit en bra bit på vägen, men har fortfarande långt kvar! Hoppas du får bukt på det tydliga släktdraget du med, hur du än gör (: kramar
Haha, ja det kan ju ligga nåt i det. Att vi är släkt alltså! ;)
Kan faktist erkänna att det känns liiite bättre att inte vara ensam om detta :o)
Kanske inte vore en så dum idé att ta hjälp!
