Hope...

Det sista man ska överge är hoppet. Klassiskt och så jävla sant.
Det mest oväntade kan hända precis när som helst.
Allt ont för något gott med sig. Stämmer väl kanske inte alltid, men ofta.

I mitt fall ser jag det som en öppning för något mycket positivt.  Jag trodde att jag hade övergett hoppet trots att det nog alltid har funnits där.  Det känns lite bättre nu!  

Det har vart en del tunga besked på sista tiden. Det ena med det tredje. Har bla. vart på en jobbig men otroligt fin begravning för en alldeles för ung man.   Det svider och han har satt spår i många människors hjärtan.






Semester är det snart mina vänner!  Många sitter redan hemma och glassar, men själv har jag några dagar kvar.
Ska ut och plantera fina växter på altanen som har stått och väntat alldeles för länge. Har ingen riktig sommar feeling än :)  
Ska ringa och sjunga födelsedagssången för brorsan också innan han tror att jag glömt bort honom helt!
Jag har dragit ut på det medvetet. Han hör aldrig ens av sig på rätt dag! :P







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0